anhålla

Swedish

Etymology

Borrowed from Middle Low German anholden, equivalent to an- +‎ hålla. Compare German anhalten, Danish anholde, Dutch aanhouden.

Verb

anhålla (present anhåller, preterite anhöll, supine anhållit, imperative anhåll)

1. (formal) request
2. (law) detain by order of prosecutor

Conjugation

Conjugation of anhålla (class 7 strong)

	Active		Passive
Infinitive	anhålla		anhållas
Supine	anhållit		anhållits
Imperative	anhåll		—
Imper. plural1	anhållen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	anhåller	anhöll	anhålls, anhålles	anhölls
Ind. plural1	anhålla	anhöllo	anhållas	anhöllos
Subjunctive2	anhålle	anhölle	anhålles	anhölles
	Participles
Present participle	anhållande
Past participle	anhållen
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• gripa
• häkta
• om svar anhålles

 

References

• anhålla in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• anhålla in Svensk ordbok (SO)
• anhålla in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)

Anagrams

• hallåan