läglig

From Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search
See also: laglig

Swedish

[edit]

Etymology

[edit]

läge (situation) +‎ -lig, Old Swedish läghliker, from Middle Low German legelik.

Adjective

[edit]

läglig (comparative lägligare, superlative lägligast)

  1. timely, well-timed, fitting, suitable; happening at the right time or occasion
    • Bible, Matth. 26:16
      Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.
      And from that time he sought opportunity to betray him.
    • Shakespeare, Macbeth, II, 1.
      Nämn tiden, ni. — När helst ni finner lägligt.
      If you would grant the time. — At your kind'st leisure.

Declension

[edit]
Inflection of läglig
Indefinite Positive Comparative Superlative2
Common singular läglig lägligare lägligast
Neuter singular lägligt lägligare lägligast
Plural lägliga lägligare lägligast
Masculine plural3 läglige lägligare lägligast
Definite Positive Comparative Superlative
Masculine singular1 läglige lägligare lägligaste
All lägliga lägligare lägligaste
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.
2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
3) Dated or archaic

Antonyms

[edit]
[edit]

References

[edit]