förstora

See also: förstöra

Swedish

Etymology

för- +‎ stora

Verb

förstora (present förstorar, preterite förstorade, supine förstorat, imperative förstora)

1. to enlarge; to magnify

   Antonym: förminska

Conjugation

Conjugation of förstora (weak)

	Active		Passive
Infinitive	förstora		förstoras
Supine	förstorat		förstorats
Imperative	förstora		—
Imper. plural1	förstoren		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	förstorar	förstorade	förstoras	förstorades
Ind. plural1	förstora	förstorade	förstoras	förstorades
Subjunctive2	förstore	förstorade	förstores	förstorades
	Participles
Present participle	förstorande
Past participle	förstorad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• förstoring

Further reading

• förstora in Svensk ordbok.