gärningsperson

From Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search

Swedish

[edit]

Etymology

[edit]

gärning +‎ -s- +‎ person. First attested in 1992.

Noun

[edit]

gärningsperson c

  1. perpetrator

Declension

[edit]
Declension of gärningsperson 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative gärningsperson gärningspersonen gärningspersoner gärningspersonerna
Genitive gärningspersons gärningspersonens gärningspersoners gärningspersonernas
[edit]

References

[edit]